Hur skrivs sjukdom?

30 mars 2017

Arr: Göteborgs Litteraturhus

Jenny Tunedal, Andreas Lundberg och Ulf Karl Olov Nilsson i läsningar och samtal om hur sjukdom som demens och depression gestaltas i litteratur. Om kärlek och minnesförlust, slutna avdelningar, psykosens språk – vad gör sjukdomen med identiteten, förändrar sjukdomen språket? Kan litteratur vara ett botemedel, eller verkar den som ett gift?

Torsdag 30 mars kl 19.00-20.30

JENNY TUNEDAL är aktuell med boken Rosor skador. Det är en diktsamling som tar sin utgångspunkt i demensen som språkligt och relationellt tillstånd. Den handlar om vad som händer med kärleken och med språket när glömskan tar makten över en människas liv. Om hur relationer, exempelvis mellan mödrar och döttrar, förändras och förvrids, men också förblir, in i det sista.

Den dementas utsatthet och den anhörigas desperation och raseri blir på många sätt spegelbilder av varandra i en text där sjukdomen tycks ha smittat hela världen. Eller där världen är en låst avdelning, en inhägnad trädgård, en relation utan andra utvägar än att glömma att kärleken någonsin fanns. Minnesförlust och kärleksförlust som två sidor av samma grymma mynt. Hur vet du att din mamma älskar dig om hon inte längre vet vem du är? Hur vet du att hon är din mamma om hon själv förnekar det? Hur vet du att du älskar henne i denna nya oigenkännliga skepnad?

Relationen mellan mor och dotter blir i den här boken utgångspunkten för ett försök att tänka över kärlek, beroende, utsatthet och makt.

Jenny Tunedal är poet, översättare och lektor i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborgs universitet.

Malin Lindroth skrev om boken i GP att: ”Jag tycker om hur Jenny Tunedal både till innehåll och form är trogen den sjukas verklighet och lägger den värld som kallar sig frisk åt sidan. Sjukdomen blir hela världen. Tunedal skildrar den inifrån med en lyhördhet för dess lagar och språk som gör boken – hennes femte – till en av hennes absolut bästa.” 

ANDREAS LUNDBERG debuterade förra året med romanen Stormen i den pelare som bär, en bok om djup depression, och beskrivs av sitt förlag på följande vis: ”Den svårt deprimerade är som den där japanske soldaten som var förvissad om att andra världskriget fortsatte, och som avfärdade alla tecken på motsatsen med att det var propaganda från fienden. Förskansad i djungeln i trettio år efter krigsslutet fortsatte han striden. Lika fanatiskt hängiven avvisar den deprimerade allt som strider mot den egna verklighetsuppfattningen, och drar sig djupare och djupare in i vansinnets skogar. Alternativet är otänkbart. Han ensam hörsammar sanningen.”

Andreas Lundberg är översättare, författare och förläggare. Han driver förlaget Alastor press. Debutboken Storm i den pelare som bär utkom på Pequod press och nominerades till Borås debutantpris.

Maria Schottenius inleder sin recension av boken i DN: ”Självmordet fräser i mig, en blixt som letar efter en plats att slå ner.”Det här är första meningen i en sensationell berättelse ur vilken jag gärna vill citera från varje sida. Glasklara bilder. Starka, mättade ställen där orden samlas i en tyngd. Eller luftiga strofer som lyfter högt.”

ULF KARL OLOV NILSSON är författare, psykolog, psykoanalytiker och översättare. Förra året utkom han med essän Glömskans bibliotek – en essä om demens, vansinne och litteratur. Denna bok är populärvetenskapligt uppbyggd, initierad, personligt hållen och rör sig kring bland annat följande frågor: Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en ny minnessvagare, tröttare och mer förvirrad version av sig själv när man drabbas av demens, eller blir man en annan? Hur ska man förstå vansinnesdåd? Blir man friskare av kultur och hur skulle ett poesins apotek kunna se ut? Har psykosen ett eget språk? Och har traumat det?

Varmt välkomna

Fri entré