Maria Stepanova och Jenny Tunedal
29 april 2019
Arr: Göteborgs Litteraturhus & Nirstedt/Litteratur
Arr: Göteborgs Litteraturhus & Nirstedt/Litteratur
Välkommen till ett samtal mellan ryska författaren Maria Stepanova och Jenny Tunedal, poet och översättare.
Måndagen den 29 april kl 19.00. Fri entré.
Maria Stepanova är förutom poet även essäist, journalist och chefredaktör för nättidningen colta.ru. Minnen av minnet, hennes första roman, har fått mycket uppmärksamhet både i Ryssland och internationellt och har nominerats till Jasnaja Poljana-priset. Nu kommer den på svenska på nystartade kvalitetsförlaget Nirstedt/Litteratur.
Minnen av minnet börjar i en lägenhet full av bråte. Faster Galja är död och ingen vet var alla gamla saker kommer ifrån, hennes fotoalbum är fyllda av gåtfulla, främmande ansikten. Författaren börjar sortera bland släktens minnen, och fram växer en märkvärdig text som hon burit inom sig hela livet: en förening av familjekrönika, memoar, essä och historia. Maria Stepanovas jakt efter släktminnen går genom en rad berättelser om fotoalbum, grötdockor, kärleksbrev och angivarbrev, från judiska begravningsplatser till Leningrads belägring. I dialog med författare som Mandelstam, Proust och Sebald skapar hon en på samma gång riktningslös och mycket vittfamnande berättelse.
Samtalspartner är Jenny Tunedal, poet, kritiker, översättare och lektor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Några kritikerröster om Minnen av minnet:
”Stepanovas prosa är närmast behärskad men hon målar ibland i bilder: ”Då och då öppnades en reva i det lätta, blomsterkransade livet, som plötsligt blottade sitt grova innerfoder”. Så är det att läsa denna underbara bok, i skuggan av unga flickor i blom ligger plötsligt en ihjälslagen morfar, den porslinsdocka som nyss prydde spiselkransen krossas mot golvet, men just därför får man en aning om de större sammanhangen. Hennes ”roman” är en serie resor utan mål eller slut, jag absorberas av dem och sörjer bara att själva boken ändå tar slut.”
”Denna mäktiga fresk är lika mycket ett försök att minnas minnet och minnena som en meditation över alla sådana försöks omöjlighet, otillräcklighet, våldsamhet. Den beskriver nödvändigheten av att låta levande körsbärsträdgårdar trots allt växa upp ur fragmentariska och futila anteckningar, av att låta längtan och misslyckande existera sida vid sida.
Det blir en akut och djupt berörande skildring skriven ur den personliga erfarenheten av att mitt i den större historiens sönderslitande virvlar bära de döda och efterhandsminnet på sina skuldror.
Åh, vilken bok. Läs den.”
”…det intellektuellt djupborrande sökandet och resonerandet är sällan trösterikt, snarare omtumlande.”
