Sorgen efter barndomen - det första av två föredrag

22 september 2015

Arr: Göteborgs Förening för Filosofi och Psykoanalys

”Glömsk är blott glädjen – minnesgod är sorgen”

Sorgen och barndomen är två centrala teman i 1700- och 1800-talets romantiska litteratur och utgör ett idékomplex som går att spåra även hos senare tiders tänkare. Frågan är om detta också gäller den psykoanalytiska teoribildningen. I föredraget diskuteras kopplingarna mellan Freuds läror och den romantiska lyrikens besatthet vid minnen och tårar, och i centrum står frågan om sorgens och barndomens inbördes förhållande.
Peter Henning är doktor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och disputerade på avhandlingen Minne, jag, 1800 (2015) – en studie i sorgens och minnets litterära uttryck under det svenska 1800-talet. Sorgens glömska. Lyotard och smaken för nuet.
Bland 1900-talets franska filosofer står sorgen i förbindelse med historien och dess obevekliga rörelse. Ingen historia utan sorg, som Catherine Malabou formulerar det. När någonting går förlorat måste det sörjas för att utvecklingen, såväl på ett samhälleligt som ett personligt plan, ska kunna gå vidare och minnet av det förlorade bevaras. Men en lyckad sorgeprocess har ett pris. Jean-François Lyotard är en av dem som diskuterat detta med utgångspunkt i Freud. Visserligen, ett fullbordat sorgearbete förmår de överlevande att ta sig vidare, men till priset av en ödesdiger glömska: barndomens aldrig infriade löften.
Erik Erlanson är doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. I sin forskning intresserar han sig för olika skriv- och läspraktikers betydelse för det sinnligas struktur. I sin avhandling undersöker han 1960-talspoesi från Danmark, Frankrike och USA.

Erlanson och Henning var gästredaktörer för tidskriften Subaltern 2015:1, ”Sorgens tid”.

Föredraget startar kl 18.30.

Fri entré